I USA är lusern den vanligaste grödan som ensileras, möjligen med undantag för majs. Anledningarna är flera men några som ofta nämns är att det är en gröda som ger hög avkastning, är uthållig, har högt råproteininnehåll, konsumeras i stor mängd av kor och inte minst passar mycket bra ihop med majs. I Sverige och flera andra länder i norra Europa är dock rödklöver vanligast. I Madison i USA har ett flertal försök utförts där man jämfört mjökproduktion och kväveutnyttjande när mjölkkor utfodrats med ensilage gjort av lusern eller rödklöver. I en sammanfattning av fem olika studier rapporterar G. Broderick att rödklöver i genomsnitt innehöll mindre råprotein än lusern, men att större andel av råproteinet fanns i form av icke protein kväve i lusern.



I samtliga studier åt korna mer lusernensilage än klöverensilage. Det sågs totalt över studierna ingen skillnad i mjölkavkastning beroende på vilket ensilage som utfodrades och inte heller någon skillnad i proteinavkastning. Däremot var fetthalten i mjölken lägre och viktökningen tenderade att bli högre när korna utfodrades med rödklöver i stället för lusern. Slutresultatet av skillnaderna i konsumtion och ensilagens råproteinhalt samt bristen på skillnader i avkastning ledde till att kväveeffektiviteten var högre vid utfodring av rödklöverensilage (27,1 % jämfört med 23,6 %). Foderutnyttjandet var också bättre. Vid utfodring av lusernensilage resulterade varje kg ts foder som korna åt i 1,42 kg mjölk och vid utfodring av rödklöverensilage 1,47.

Vad jag tycker är det mest intressanta med den här och ett flertal andra studier är att det visats gång på gång att inte alla ensilage ger samma resultat i utfodringen, trots att många kemiska parametrar, som t ex NDF och ADF, är nästan lika i båda ensilagen som jämförs.

För den som är intresserad finns hela rapporten på www.dfrc.ars.usda.gov/DFRCWebPDFs/2002-Broderick-silageproc.pdf